Urinblåsecancer – symtom, diagnos och vägen genom vården

Urinblåsecancer är en av de mer förbisedda cancersjukdomarna, trots att den drabbar tusentals människor i Sverige varje år. Många känner inte igen de tidiga tecknen, och diagnosen kommer ofta som en chock. Samtidigt har behandlingen utvecklats snabbt och chansen till ett bra liv efter diagnos är god, särskilt vid tidig upptäckt.

Den här texten ger en översikt över urinblåsecancer, vanliga symtom, hur utredning går till och vilken typ av stöd som finns för dig som patient eller närstående. Fokus ligger på tydliga förklaringar och konkreta exempel, snarare än medicinska facktermer.

Vad urinblåsecancer är och vilka symtom som är vanliga

Urinblåsecancer innebär att celler i urinblåsans slemhinna börjar växa okontrollerat och bilda en tumör. Hos de flesta sitter tumören i den innersta slemhinnan, men i en del fall växer den djupare in i blåsväggen och blir mer aggressiv.

En enkel tumregel är: blod i urinen ska alltid tas på allvar. Även om orsaken ofta är ofarlig, som en urinvägsinfektion, är blod i urinen det vanligaste och viktigaste varningstecknet.

Vanliga symtom är:

• Blod i urinen (hematuri), ibland synligt rött, ibland bara upptäckt i urinprov
• Täta urinträngningar, även när blåsan inte är särskilt full
• Sveda eller obehag när du kissar
• Känsla av att inte kunna tömma blåsan helt
• Smärta i nedre delen av magen eller i sidan (mer sällsynt i tidiga stadier)

Blod i urinen kan komma och gå. Många märker det någon gång, men söker inte vård när urinen ser normal ut igen. Det gör att diagnosen ibland dröjer. För urinblåsecancer spelar tidig upptäckt stor roll, så varje episod med synligt blod i urinen bör leda till kontakt med vårdcentral eller akutmottagning.

Vem drabbas? Sjukdomen är vanligare hos:

• Personer över 60 år
• Män, men kvinnor får ofta sin diagnos senare i förloppet
• Rökare eller tidigare rökare (rökning är den största riskfaktorn)
• Personer som under lång tid exponerats för vissa kemikalier i arbetsmiljön

Samtidigt kan vem som helst, oavsett livsstil, drabbas. Många som får diagnosen har inga tydliga riskfaktorer alls.

Så går utredning och behandling vanligtvis till

Vägen genom vården börjar ofta med ett besök på vårdcentralen. Läkaren tar då en kort sjukdomshistoria, gör en kroppsundersökning och tar urinprov. Om blod i urinen bekräftas, eller om misstanken på urinblåsecancer är stark, remitteras patienten vidare till urologmottagning.

De viktigaste undersökningarna är:

• Cystoskopi en tunn kamera förs in genom urinröret för att läkaren ska kunna se insidan av urinblåsan
• Vävnadsprov (biopsi): små bitar av misstänkt vävnad tas bort för analys
• Röntgenundersökning, ofta datortomografi:, för att bedöma urinvägarna och om tumören spridit sig

Vid cystoskopi kan läkaren ibland ta bort mindre tumörer direkt, i en åtgärd som kallas TUR-B (transuretral resektion av blåstumör). Ingreppet sker vanligen i narkos eller ryggbedövning.

Behandlingen beror på tumörens djup, storlek, antal och hur aggressiv den är:

• Ytlig blåscancer (som inte vuxit in i muskelväggen) behandlas ofta med TUR-B, ibland följt av upprepade spolningar i blåsan med läkemedel (till exempel BCG eller cellgifter) för att minska risken för återfall.
• Muskelinvasiv blåscancer (som vuxit in i urinblåsans muskulatur) kräver mer omfattande behandling. Ofta kombineras cellgifter med en operation där hela urinblåsan tas bort (cystektomi), ibland tillsammans med närliggande organ.

Efter borttagning av urinblåsan skapas en ny väg för urinen, till exempel:

• Urostomi, där urinen leds till en del av tarmen och vidare ut till en påse på magen
• Ny blåsa av tarm (neobläsa), som kopplas till urinröret och gör att personen kan kissa mer som vanligt

Många blir oroliga inför tanken på urostomi eller ny blåsa. Erfarenheten visar ändå att många återgår till ett aktivt liv, arbetar, tränar och reser. Rehabilitering, stomiterapeuter och patientstöd spelar stor roll för att hitta tillbaka till trygghet och livskvalitet.

Oavsett behandlingsform följs patienter regelbundet upp med cystoskopier, röntgen och urinprov. Orsaken är att blåscancer har en tendens att återkomma, särskilt när den varit ytlig. Regelbunden kontroll gör att nya förändringar kan upptäckas tidigt.

Livet med urinblåsecancer och varför stöd gör skillnad

En diagnos som urinblåsecancer handlar inte bara om undersökningar och behandling. Den påverkar hela vardagen arbete, relationer, ekonomi, självbild och sexualitet.

Många beskriver tiden efter diagnos som att hamna i ett informationskaos. Man ska förstå komplicerade medicinska begrepp, ta ställning till behandlingar och samtidigt hantera oro för framtiden. Här spelar tydlig information och möjlighet att ställa frågor stor roll.

Några viktiga områden för livet efter diagnos:

• Psykiskt mående: Oro, nedstämdhet och sömnproblem är vanliga. Samtal med kurator, psykolog eller andra patienter kan hjälpa.
• Arbetsliv: En del kan fortsätta arbeta under behandling, andra behöver sjukskrivning. Kontakt med arbetsgivare och Försäkringskassan underlättar återgången.
• Sexualitet och närhet: Operation och strålbehandling kan påverka sexualfunktionen. Öppen dialog med partner och vården är viktig, även om ämnet känns känsligt.
• Fysisk aktivitet och kost: Rörelse och bra mat ger mer ork under och efter behandlingen. Små, regelbundna steg är ofta bättre än stora förändringar på kort tid.

Många upplever att urinblåsecancer är en bortglömd diagnos. Den syns mindre i media än flera andra cancerformer, trots att konsekvenserna kan vara mycket stora. Det gör patientföreningar och andra ideella aktörer extra viktiga. De kan driva frågor om jämlik vård, kortare väntetider, mer forskning och bättre rehabilitering.

En annan viktig del är möjligheten att ta del av andra patienters berättelser. Att läsa eller höra hur andra hanterat diagnosen, behandlingen och livet efteråt ger igenkänning och hopp. Det visar att man inte är ensam, även när känslan av ensamhet är stark.

För den som vill fördjupa sig, få aktuell information, utbildningsmaterial, filmer och ta del av patientberättelser är Blåscancerförbundet en central resurs. Genom Blåscancerförbundet och webbplatsen blascancerforbundet.se kan patienter, närstående och intresserade få stöd, kunskap och möjlighet att påverka utvecklingen av vården vid urinblåsecancer i Sverige.